Programmering är en bra ingång för eleverna att kunna utveckla sina digitala förmågor och min erfarenhet säger att de ofta har väldigt roligt när de arbetar med det. Jag ställer mig dock något reserverande till detta förslag och grundar detta utifrån att ett införande av ett nytt ämne i skolan behöver en nationell plan samt tydlig koppling till LGR11 där det framgår vad målet med programmeringen ska vara (på samma sätt som det finns tydliga mål för de andra ämnena).
Kunskaperna hos Sveriges lärare idag inom ämnet programmering måste också anses vara för bristfälliga för att nivån ska kunna hålla en sådan pass hög nivå att den kan anses vara meningsfull i samtliga skolor i landet. Titta bara hur det ser ut i ett ämne som matematik där det finns ett oerhört fortbildningsbehov som Skolverket försökt möta med "Matematiklyftet", vilket jag ser som något mycket positivt. Ska programmering bli till något mer än "en rolig grej" räcker det tyvärr inte med eldsjälar ute på skolorna, utan det behövs en tydlig nationell strategi kring hur ämnet ska integreras i undervisningen (alternativt läsas som ett eget ämne, i så fall på vilket ämnes bekostnad?), samt möjlighet till fortbildning för de lärare som ska undervisa i ämnet.
Till detta måste det ske en diskussion kring vilket språk ska vi undervisa eleverna i och på vilket sätt ska vi göra det. Ska det vara "block" - baserat som Scratch eller ska de "skriva" egen kod i exempelvis Python? Ska vi kanske lära ut båda metoderna och när och hur ska det i så fall göras?
Oavsett hur mycket jag älskar att arbeta med programmering i skolan och hur roligt jag upplever det när eleverna får koppla det egna abstrakta "kodandet" med det som händer på skärmen (t.ex. en animation) eller fysiskt i verkligheten (t.ex. en robot som rör på sig); anser jag att vi inte bör kasta oss in i detta med programmering utan verkligen se till att följa den andra av kunskap och beprövad erfarenhet som svensk utbildning ska och måste präglas av idag.
Ansökan till Stanford
Intervjuades av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse idag angående möjligheten att få ett stipendie att åka till universitetet i Stanford och läsa kurser på deras "Advanced Teachers Program". Det var med en viss spänd förväntan jag deltog i videokonferensen via Skype och jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att bli antagen. Är väldigt nöjd att ha tagit mig vidare från det första steget. Ett av kraven var att jag skulle spela in en kort film kring hur jag undervisar. Fick dock svårt att filma i klassrummet vilket gjorde att jag spelade in en del tankar kring hur jag ser på min undervisning. Den blev inte särskilt kort men är någon intresserad så hittar ni den nedan. Nu är det bara att vänta och så, en nyttig erfarenhet oavsett om jag kommer med eller inte.
Ibland tänker jag att jag vill så oerhört mycket med min undervisning men att verkligheten ofta gör att jag behöver omvandla dem tankarna till något som på ett mer rimligt sätt passar till situationen. Därför känner jag att jag måste utveckla min egen "lärarfilosofi", dvs. hur jag ska vara som lärare och vad min lärarroll innebär för mig själv och de jag undervisar. Tror inte jag är den enda läraren som tänker på detta men det är något jag tänker återkomma till i nästa inlägg.
Avslutar med en bild på några av de figurer från brädspelet Star Wars: Imperial Assault, som jag har spenderat en del av påskledigheten till att måla. Det finns något väldigt avkopplande att kunna sitta och försöka göra något så bra som möjligt och när ett penseldrag går lite fel är det bara att göra om och förbättra. Liknelserna till mitt arbete som lärare är inte alltför långsökta.
